Samhällets produktivkrafter är totalenhelheten av alla produktionsmedel och människor som har kunskaper, färdigheter och förmågor att omsätta dessa medel i handling för produktionen av de önskade materiella varorna.
En sådan struktur, bestående av människor och medelproduktion, är gemensam för alla socioekonomiska formationer. Produktivkrafternas utveckling beror direkt på människan, eftersom det är hon som är den avgörande länken i produktionsstrukturen. Detta förklaras av följande faktorer:
- människan skapar alla element i produktivkrafterna, inklusive arbetsredskapen;
- endast arbete kan förvandla arbetsredskapen ochproduktionsmaterial till produktionsfaktorer. Även den mest moderna och sofistikerade tekniken utan mänsklig inblandning blir absolut inaktiv och värdelös;
- mänskliga behov är den främsta kraften som driver samhällets socioekonomiska framsteg.
Genom att kombinera alla dessa faktorer kan manen säker slutsats att en person tilldelas en aktiv roll i arbetsprocessen, och att arbetets medel och föremål är passiva. Det är alltså omöjligt att sätta kapital, identifierat med arbetsmedlen, på samma nivå i betydelse som en person.
Produktivkrafternas egenskaper
1) Komplex struktur
Produktivkrafterna omfattar allaarbetsmedel, i den mån de används för produktiv konsumtion och skapar energikällor. I alla formationer omfattar produktivkrafternas sammansättning även de naturkrafter som människan har lärt sig att använda - solen, vinden. Oftast fungerar naturkrafter som energikällor.
Under rådande förhållanden blir vetenskap, metoder för att organisera produktion och information också oberoende delar av produktivkrafternas struktur.
Den uppenbara slutsatsen är alltså denProduktivkrafterna är ett ganska komplext system som innehåller många olika element. I kompositionen är de materiella och andliga, i form av reproduktion - objektiv och subjektiv, i specificitet - social och naturlig.
2) Kontinuerlig utveckling
Eftersom de befinner sig i en oändlig utvecklingsprocess, berikas produktivkrafterna ständigt, förändras kvalitativt och kvantitativt.
I eran av den tidiga utvecklingen av kapitalismen fördet räckte för att arbetare hade en låg utbildningsnivå och kvalifikationer. Men de moderna produktionsbehoven kan bara tillgodoses av arbetare med minst en sekundär specialiserad utbildning och en hög kvalifikationsnivå. Och i vissa länder, till exempel i Japan, står samhället inför den praktiska uppgiften att gå över till universell högre utbildning.
Komplikationen och automatiseringen av produktion kräver av människor inte bara höga mentala och fysiska förmågor, utan också kreativ, organisatorisk och andlig utveckling.
3) Interaktion mellan alla delar av strukturen
Eftersom alla delar av produktivkrafternaständigt interagerar, de är i dialektisk enhet och beroende av varandra. Detta ger upphov till sådana former av social interaktion som samarbete, arbetsdelning etc. Det uppstår motsättningar mellan produktivkrafternas individuella element, vilka löses i stort sett oberoende av produktionsförhållandena.
4) Inre utvecklingslagar
En annan egenskap hos produktivkrafterna ärde har interna utvecklingslagar. Dessa inkluderar till exempel lagen om överföring av funktioner från privata till materiella produktionsfaktorer, lagen om snabb tillväxt i volymen av objektivt arbete i arbetets totala struktur, överensstämmelsen mellan levande och objektivt arbete, lagen om förändringar i tillväxt och arbetsproduktivitet m.m. Alla dessa lagar drivs av interna motsättningar, som orsakar olika förändringar i utvecklingen av produktivkrafterna, såväl som kvalitativa förändringar i deras innehåll.
Produktiva krafter i sin helhetuttrycka förhållandet mellan människa och natur, och även förmedla arbetsprocessen, som är gemensam för alla produktionssätt. Således säkerställs omvandlingen av naturliga material och ämnen i enlighet med mänskliga behov, andliga och materiella fördelar skapas, som direkt bestämmer utvecklingen av produktiviteten hos socialt arbete.
