Läsreglerna på tyska är ganskaspecifikt, men inte så komplicerat som det kan verka. I själva verket behöver du bara komma ihåg uttalet av vissa bokstavskombinationer och sedan bara tillämpa dem i praktiken.
Vokalljud
Det första steget är att lära sig det tyska alfabetet. Det blir inga problem med uttalet om du till en början övar på bokstäverna.
Du kanske borde börja med vokalerna.På detta språk är bokstäver som tillhör denna typ indelade i två typer - korta och långa. Det är intressant att tolkningen av ordet också beror på longituden. Till exempel är orden kränkande ofen. I det första fallet uttalas ett kort "o", i det andra förlängs det. Och översättningen kommer att vara annorlunda, 1 - "öppen", 2 - "ugn". Som du kan se är detta viktigt.
Två vokalljud bör noteras, vilka ivårt språk gör det inte. Dessa är ö och ü, punkterna ovanför som kallas omljud. Allt är enkelt här - i det första fallet visar sig uttalet vara något mellan "o" och "e", och i det andra - mellan "y" respektive "u". För att korrekt uttala dessa ljud måste du runda dina läppar lite och göra ljud inte som vanligt, utan som om djupare, närmare gommen. Det är viktigt att lära sig hur man uttalar dessa ljud korrekt. Om du till exempel inte säger "du bist schön", utan "du bist schon", får du inte "du är vacker", utan "du redan".
Du behöver bara komma ihåg att läsningen härskarpå tyska liknar de i princip ryssar. Endast här är det relevant i fallet med placeringen av stress och mellanrum mellan orden: "kom till jobbet!" - "skada", "slott" - "slott". Det finns förresten också bokstaven "ä". Det är lättare här - det lyder som "e". I allmänhet är det värt att lära sig det tyska alfabetet - då blir det färre problem med uttalet.
Konsonant ljud
Det är värt att notera att på tyska finns det ocksåen konsonantbokstav, som inte finns i de andra. ß - det uttalas som "escet" i en soloföreställning, och i ord, som ett något avlångt "s". Ibland ersätts det av kombinationen av bokstäverna "ss". Till exempel översätts både "fußball" och "fussball" som "fotboll" och är korrekta i båda fallen. Men det handlar inte bara om konsonanter. Läsreglerna på tyska säger att bokstäver som "p", "t" och "k" i slutet måste åtföljas av en utandning, eller snarare, en strävan. Dessa är röstlösa konsonanter, och de kommer att förbli så i vilket ord som helst. Men röstade i slutet av stavelser eller ord är helt döva.
Avslutningar och diftonger
Det finns några fler funktioner somdet tyska språket är annorlunda. Uttalet av ändelserna är något som är värt att ägna särskild uppmärksamhet åt. Så ta ordet "zwanzig" till exempel. Detta nummer är 20. Tyskarna uttalar slutet mycket mjukt. Enligt idén är bokstaven "g" = "g". Men när det placeras i slutet av ett ord, uttalas det som "xh", men inte tydligt, utan som om det jämnar ut slutet. Detta kommer dock redan med språkerfarenhet, och ofta märker folk inte själva hur de börjar prata så - bara som en förkortning, som det finns ganska många av på ryska. Det är också värt att nämna diftongerna. Detta är en kombination av två vokaler, som uttalas på ett mycket speciellt sätt: ei (ay), au (ay), eu (oh). Det vill säga: nein [nayn] - nej, Frau [frau] - dam, neue [noye] - ny, etc.
Uttal av konsonantkombinationer
Vissa svårigheter att lära sig tyska förfrämmande talande personer representeras av bristen på mjukhet i konsonanterna. Förutom exemplet ovan med "g"-ändelsen. Det kanske mest envisa ljudet kan betraktas som "c", som betecknas som "ch" i skrift. Läsregler på tyska föreslår att man uttalar det som något mittemellan kombinationer som "sh" och "hh". Denna bokstavsbeteckning finns efter vokaler med omljud, samt efter i. Andra kombinationer av konsonanter får vissa människor att plågas, särskilt när det kommer till ett sådant ämne som att lära sig läsa på tyska. Och nu pratar vi om "tsch", "tzsch" - "h" och "tsh". Faktum är att i det tyska språket finns det ingen bokstav som skulle uttalas som en av de nämnda kombinationerna. Så, till exempel, "z" läses som "ts", "s" - som "z" och "j" - i allmänhet som "y". Det enklaste sättet att memorera uttalet av kombinationen "tsch" är från ordet "Deutschland" - "Tyskland". Det faller ganska ofta i ögonen, och för alla människor, även om de inte lär sig tyska, hörs det välkända Deutschland av alla.
Dialekter och samtalspraktik
Tyskland har 16 delstater.Och, jag måste säga, de dialekter som talas av invånarna i var och en av dem skiljer sig ganska starkt från varandra. Bayern har till exempel svårt att förstå människor från Bremen, men berlinarna måste anstränga sig för att förstå talet från invånarna i Stuttgart. Till exempel, i Berlin-dialekten, uttalas konsonanter som t och d, som på brittisk engelska - alveolär. Förresten, ytterligare en nyans bör noteras. Det tyska språket kännetecknas av ett flummigt, mjukt uttal av denna bokstav. För en bättre förståelse rekommenderas det att lyssna på riktigt tyskt tal - lyssna på ljudlektioner, sånger, intervjuer med tyskar. Detta är det enda sättet att förstå hur man uttalar detta brev och att förlora idén om obehaglig burriness. Faktum är att det tyska språket är väldigt trevligt, och vad de säger om det är, i den överväldigande majoriteten av fallen, stereotyper. I allmänhet är det verkligt att lära sig det. Du behöver bara studera tyska regelbundet, lära dig reglerna, träna och, viktigast av allt, läsa, öva.
