1886 i Schweiz i Bern för att skyddakonst och litteratur antogs en konvention som fick sitt namn från skapelsens plats. Ursprungligen var dess deltagare länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Tunisien, Schweiz och Spanien. Därefter började Bernkonventionen att fungera i andra länder i världen som gick med i den, och 2010 var deras antal redan 164 stater.
Ryssland blev deltagare 1995 med det förbehållet att detta dokument inte gäller för verk som är offentliga på dess territorium vid ikraftträdandet för Ryska federationen.
Konventionen reviderades flera gånger: 1908.i Berlin, 1928 i Rom, 1948 i Bryssel, 1967 i Stockholm, 1971 i Paris. Regeringarna i de deltagande länderna har förbehållit sig rätten att ingå specialavtal som ger författare en högre skyddsnivå än den som föreskrivs i konventionens bestämmelser.
Bernkonventionen från 1886 bygger på principerna:
- nationella regimen.Vart och ett av de deltagande länderna är skyldiga att ge medborgarna i andra länder samma upphovsrätt som sina medborgare. Förfaranden som uppstår i samband med upphovsrättsintrång utförs på grundval av lagstiftningen i staten på vars territorium verken används;
- oberoende av skydd av verk.Det innebär att det utförs oavsett om de är skyddade i andra länder. Ett undantag kan vara fallet när lagen föreskriver uppsägning av skyddet för arbetet, för vilket dess tid har löpt ut i det land där arbetet skapades;
- automatiskt skydd av intellektuellafast egendom. Bernkonventionen föreskriver att upphovsrätten uppstår utan användning av preliminära formaliteter (någon ansökan, registrering etc.), automatiskt efter den första publiceringen av verket eller dess fixering i materiell form;
- antagande om författarskap. Det vill säga skaparen är den vars smeknamn eller namn anges på omslaget, såvida det inte finns bevis för motsatsen.
Bernkonventionenutvidgar skyddet till följande konstverk, vetenskap, litteratur: föreläsningar, böcker, broschyrer, teckningar, skulpturer, måleri, arkitektur, fotografi, grafik, koreografiska, musikaliska, filmverk etc. Den period för vilken den tillhandahålls är livets författares livstid och 50 år efter hans död.
Bernkonventionen innehåller en bestämmelse om att förfalskade produkter är föremål för beslag i något av de länder i unionen där arbetet är lagligt skyddat.
Följande exklusiva rättigheter beviljas författarna:
- för offentliga föreställningar för musikaliska och dramatiska verk;
- för allmän läsning för litteraturverk;
- för översättning;
- för reproduktion (på vilket sätt som helst)
- för allmän sändning (radio, tv);
- för en filmomarbetning;
- för ändringar, arrangemang, andra ändringar.
Bernkonventionen reserverar förde deltagande länderna har rätt att självständigt bestämma graden av tillämpning av lagstiftning på industriella ritningar, prover, konstverk, samt villkoren för deras skydd.
Lagstiftningen i de deltagande länderna ocksåsärskilda överenskommelser mellan dem kan tillåta användning av konstnärliga och litterära verk som pedagogiska illustrationer i TV- och radiosändningar, i publikationer, med förbehåll för att "goda seder och sedvänjor" följs.
Administrativa funktioner avseende genomförandet av bestämmelserna i Bernkonventionen tilldelas Världsorganisationen för immateriella rättigheter.
