Vem skrev "Buratino"?Denna fråga kommer att besvaras av majoriteten av läsare i alla åldrar som bor i det post-sovjetiska rummet. "Den gyllene nyckeln, eller Pinocchios äventyr" är sagans fullständiga titel, komponerad av den sovjetiska klassikern Alexei Nikolaevich Tolstoj, baserad på berättelsen om Carlo Collodi "Äventyren av Pinocchio".
Sedan utseendet på Tolstojs berättelser börjadetvister - vad är det, införlivande, återberättelse, översättning, litterär bearbetning? Tillbaka i exil 1923-24 beslutade Aleksey Nikolayevich att översätta Collodis saga, men andra idéer och mönster fångade honom, och omställningarna i hans personliga öde tog honom långt från barnboken. Tolstoj återvänder till Buratino tio år senare. Tiden var redan annorlunda, livsförhållandena förändrades - han återvände till Ryssland.
Tolstoj hade precis fått en hjärtattack och togen kort time-out i det hårda arbetet med romantrilogin Walking Through the Torment. Och en häpnadsväckande sak, han börjar med att exakt följa originalkällans historia, men rör sig gradvis längre och längre bort från honom, så oavsett om det var han som skrev Pinocchio, eller om det var en modifierad Pinocchio, kan man argumentera för att litteraturkritiker gör. Författaren ville inte göra sin berättelse grundligt moraliserande, vilket var fallet med Collodi. Alexei Nikolaevich mindes själv att han först försökte översätta italienska, men det blev tråkigt. S. Ya. Marshak pressade honom till en radikal förändring av detta komplott. Boken slutfördes 1936.
Och gör Tolstoj Buratino och hans vänner heltandra än hjältarna från berättelsen om Pinocchio. Författaren ville att läsarna skulle känna andan av kul, lek, äventyr. Jag måste säga att han lyckas. Det här är historien om härden, ritad på en gammal duk, av den mystiska dörren som är gömd under den, den gyllene nyckeln som hjältarna letar efter och som bör öppna denna mystiska dörr.
Detta är inte att säga att det i en saga finns absolut ingenmoraliserande maxim. Den som skrev Buratino var ingen främling för dem. Därför undervisas träpojken av cricket som bor i påven Carlo (värdelös!), Och flickan Malvina, som dessutom låser den förolämpande hjälten i garderoben. Och som alla pojkar försöker trämannen göra allt på sin egen väg. Och han lär sig enbart av sina misstag. Så här hamnar han i skurkarna - Alice's räv och katten Basilio - som snart vill bli rik. Det berömda mirakelfältet i Land of Fools är förmodligen sagans mest berömda metafor, även om inte den enda, Golden Key i sig är också värt något!
Berättelsen om Karabas-Barabas, exploaterarendockor, som vill hitta en hemlig dörr, leder våra hjältar till denna hemliga dörr, bakom vilken det finns en helt ny dockteater "Lightning". Under dagen kommer marionettmännen att studera och på kvällarna kommer de att spela föreställningar i det.
Populariteten föll på Tolstoj otroligt.Barnen tänkte inte ens på vem som skrev Buratino, de läste boken med glädje och den trycktes 148 gånger enbart i Sovjetunionen, översattes till många språk i världen och filmades många gånger. Den första filmanpassningen släpptes 1939, regisserade filmen av A. Ptushko.
Tolstojs saga är också intressant för vuxna.En mästare och en hån, författaren hänvisar oss till Fonvizinsky "Minor" (Pinocchios lektion, ett pussel med äpplen), dikteringen som hjälten skriver är Fets palindrom: "En ros föll på Azors tass", i bilden av Karabas-Barabas ser de en parodi på Nemirovich-Danchenko, sedan till Meyerhold, och många litteraturkritiker hänvisar till det faktum att Pierrot kopierades från A. Blok.
Lycklig sovjetisk barndom gick med kola "Golden Key" och läsk "Buratino", nu skulle det kallas ett marknadsfört varumärke.
Och som tidigare läser och läser barn och föräldrar en saga som lär ut gott utan tråkig uppbyggnad.
